Bright Lights, Big City

Jag ska berätta en saga för er. För över två år sedan sökte jag ett jobb. Det stod tillslut mellan mig och en annan. Samtidigt hade jag sökt in till Informations- och PR-programmet. Om jag fick nej till jobbet skulle jag köra! Det var nog det bästa som kunde hända mig.

Under min första vecka, under nollningen, lärde jag känna tre underbara jävla personer. Andrea, Liza och Malin. Sen dess vet jag inte hur mycket vi har varit med om under dessa två år. Allt mellan helvetet och himlen har vi följt varandra igenom. Efter förra helgens galna avskedshelg för gänget blev det idag ett sista avskedsfika med min partner in crime. Finns inte ord hur tomt det känns just nu! Hon har stått vid min sida varje helg och sjungit allsång på Svenssons, dragit med mig på galna missions, kunnat säga åt mig när jag tänker helt fel och det har jag uppskattat till evigheter, alla häng- och pratkvällar på Köpmans, alla skratt, alla tårar, alla söndagsångestsamtal. Hon har alltid funnits en trappa upp eller ett samtal ifrån. Alla funderingar om helt meningslösa saker, som varför det aldrig finns en snygg OCH snäll karl, utan man får välja däremellan. Passion eller vettig liksom. Hon har tagit mig igenom alla deppiga vinterdagar med hennes alltid glada och positiva sätt till livet! Jag vet att hon alltid velat något mer än Sverige och nu är hon påväg till andra sidan Atlanten för tredje gången. Denna gång för ett år! Nu bölar jag igen, för kommer sakna henne till tusen. Men tills vi ses igen blir skype vår bästa vän! Är äcklo(!) lycklig över allt vi varit med om, och mer saker har vi framför oss! Detta är en jädra hyllning till en av mina bästa vänner. Hon kommer göra succé i USA och i januari kommer vi och hälsar på! Det blir FINT! love love love love love