Bright Lights, Big City

En grej jag tänkt på ibland, eller oftare nu än förr är jag + kärlek. När jag gräver ner mig själv i känslor. Dessa perioder då jag byter bort min rock i vinylspelaren och skivans skarvande härliga ljud mot deppig text som försöker förklara vad man vill ha men absolut inte har.

Kan inte definiera mina egna känslor, någonsin.
Tror jag har slutat att känna efter och bry mig och vet ni? Det kan vara den värsta upptäckten någonsin.

Eller är det den bästa för tillfället?
Have fun.

" ....and if you ever get lonely, just go to the record store and visit your friends"

Ibland vill jag använda ord mer än att ta i något på ytan. Förklara mer än att beskriva. Förminska tolkningen och vara öppen. Men jag är rädd för ord. De kan både betyda mycket samtidigt som det kan betyda ingenting. Samma mening, samma sekund, två personer. Två olika uppfattningar, två olika värden, två olika betydelser. Har ni också varit där?

Jag är rädd för ord.

Handlingar är bättre än ord och det är dem jag uppskattar. Baksidan är min egna förmåga att uttrycka mig i ord. Jag vågar inte, ibland.

Jag har många vänner och jag tycker om många i min omvärld. Men jag vet ingenting om känslor och jag vet ingenting längre om att bry mig om och anpassa mig efter någon mer än mig själv, på riktigt. Vill ibland bara vara sjutton år igen och tro på att jag vet vad kärlek är. Attraktion har alltid lurat mig. Ord har alltid lurat mig. Att förstöra för sig själv är det enklaste i livet sägs det och jag vet att det är sant.

Jag förstör för att jag inte vågar eller lägger bort hjärnan ett tag och gör utan att tänka. Mitt hjärta glöder för musik, festivaler, böcker, text och kommunikation. Att leva i nuet gör jag för ofta och jag värdesätter vänskap högt. Men jag är ofta rädd, för allt! Vill inte blotta mig om vad jag tycker eller känner, på djupet. Det är därför jag idag har sagt upp min lägenhet här i Sundsvall. Jag lämnar denna stad i början av nästa år för att hitta det jag ännu inte vet vad jag söker.

Jag vill starta om och Stockholm, låt det bli vi!

 

Jag ska berätta en saga för er. För över två år sedan sökte jag ett jobb. Det stod tillslut mellan mig och en annan. Samtidigt hade jag sökt in till Informations- och PR-programmet. Om jag fick nej till jobbet skulle jag köra! Det var nog det bästa som kunde hända mig.

Under min första vecka, under nollningen, lärde jag känna tre underbara jävla personer. Andrea, Liza och Malin. Sen dess vet jag inte hur mycket vi har varit med om under dessa två år. Allt mellan helvetet och himlen har vi följt varandra igenom. Efter förra helgens galna avskedshelg för gänget blev det idag ett sista avskedsfika med min partner in crime. Finns inte ord hur tomt det känns just nu! Hon har stått vid min sida varje helg och sjungit allsång på Svenssons, dragit med mig på galna missions, kunnat säga åt mig när jag tänker helt fel och det har jag uppskattat till evigheter, alla häng- och pratkvällar på Köpmans, alla skratt, alla tårar, alla söndagsångestsamtal. Hon har alltid funnits en trappa upp eller ett samtal ifrån. Alla funderingar om helt meningslösa saker, som varför det aldrig finns en snygg OCH snäll karl, utan man får välja däremellan. Passion eller vettig liksom. Hon har tagit mig igenom alla deppiga vinterdagar med hennes alltid glada och positiva sätt till livet! Jag vet att hon alltid velat något mer än Sverige och nu är hon påväg till andra sidan Atlanten för tredje gången. Denna gång för ett år! Nu bölar jag igen, för kommer sakna henne till tusen. Men tills vi ses igen blir skype vår bästa vän! Är äcklo(!) lycklig över allt vi varit med om, och mer saker har vi framför oss! Detta är en jädra hyllning till en av mina bästa vänner. Hon kommer göra succé i USA och i januari kommer vi och hälsar på! Det blir FINT! love love love love love

När är det min tur att hitta rätt istället för att falla fel.

Jag tror att det är dags att stanna upp lite. Jag går emot mig själv så mycket i allt jag gör just nu. Vet knappt vart jag ska börja någonstans. Känner ni igen er? Jag tänker inte gå in på detaljer gällande min dubbelmoral i det spel som vi tar oss igenom, varje dag, men vi tillbringar vår tid där allihopa. Yta, djup, vänskap, kärlek, svek, ärlighet, sorg, trygghet, beslut, dilemma, driv, engagemang, hat, kritik, lycka, rädsla, framåt, bakåt..

Kan inte sova ikväll. För mycket tankar sedan helgens händelser.

varför kommer man alltid på i efterhand hur bra en person får en att må? saknar jens, saknar rörvik - så extremt, kommer aldrig att vara där igen.. jag är sämst på att ta tillvara på bra saker. och det är så tomt utan dig nu. 

är trött dygnet runt. vill ingenting, mest bara sova. bara negativa tankar. kyla. mörker. brukar annars gilla hösten men i år känns det bara tomt. för ett år sedan, lite mer kanske, blev jag riktigt kär. och jag lever nog kvar i det, kan inte lämna det än. men jag försöker. jag vill. trött på att falla tillbaka, börja om att skydda mig själv, alla gånger jag bestämt mig att ta mig ur. vill inte tänka, på dig. alls. somliga perioder är du borta, men du kommer alltid tillbaka. sluta. försvinn! 

bakis-söndag. ligger hemma, musik. tankar. försöker minnas varje ord i rätt följd. försöker komma på vad jag vill, vad är nästa steg? livet tar helomvändningar hela tiden. man får svar, ibland inte. man samlar på sig information. man byter uppfatting om ämnen, om personer. man försöker komma på vad man vill göra. vem man vill vara med. man söker hela tiden, men efter vad? man får göra val, varje dag. ibland väldigt svåra. ibland känns det som man kan vänta, vänta på något som man tror kan bli bra. men hur länge kan man stå still på samma ställe? ska man bara leva i nuet? vad gör man med alla dåliga val och misstag som finns där som hinder i bakhuvudet. är det okey med vita lögner när man vill dölja sina felsteg? man försöker lära sig hel tiden. både av misslyckanden och av sina bättre stunder. erfarenheter. ska man nöja sig med det man har eller alltid sträva efter något bättre?
 vad är lycka? när är det okey att chansa? hur ska man veta när något är på riktigt när alla bara spelar spel, mot varandra.

jag vill ha något riktigt.
å jag längtar efter hemmakvällar.

förra året. jag tyckte om honom, jag blev absolut inte kär men jag gillade honom. vi kom in på förhållanden, han sa: jag vill inte ha ett förhållande just nu. jag har ingen tid åt dig. okey jag fick mitt svar, och det kändes helt okey. sedan går det bara någon månad och han har flickvän. varför är det då jag blev ledsen, besviken och förvånad. inte förut. varför kan folk inte vara ärliga helt enkelt, brutalt jävla ärliga. ett sådant svar är verkligen en, i've heard it all before-grej. men varför bryr man sig i ett sådant läge när man inte brytt sig innan dess? aja, för mycket tankar och för lite kaffe idag märker jag.

och på tal om mitt trassliga hjärta när jag ändå inte kan sova.
varje gång jag ser honom vill jag bara gå fram och krama honom. varje gång våra blickar möts önskar jag att han vore min, men det är han absolut inte. varje gång jag sett honom finns han i mina tankar som en låt på repeat i flera timmar efteråt. varje gång vi ses försöker jag lista ut vad han tycker om mig. varje gång vi ses får jag panik och undrar om jag ser okey ut. varje gång vi ses på en allmän plats är det bara honom jag ser.

tur att jag inte ser/träffar honom så ofta.

jag lämnade dig bakom mig och har hittat så mycket annat. fan vad bra det känns! vidöppet, många chanser, många risker, många alternativ.